våga väga

Ännu en lördag. Molly hänger med sina kompisar och sover borta. Ludvig och Love var hos mormor på dagen, så att jag och Mattias kunde åka ut på lite ärenden. Lite inköp till barnens påskägg, bland annat. Jag är ju inte så överförtjust i att bara stoppa i en massa godis. Det är ju inte så att de inte får tillräckligt ändå!

Och så åkte vi till sjukhuset och hälsade på Jan. Han framstod som fullkomligt normal, men pratade en massa goja. Det första han frågade när vi kom in, var om jag hade en bebi i famnen. Va fan! Jag har gått ner ganska mycket i vikt den senaste tiden, så det här var ju typ det sista jag ville höra. Den halvblinda fan! Men för säkerhets skull ringde jag till Pernilla och bad henne uppmärksamma min nya smalhet när vi ses nästa helg, för det finns ju en minirisk att hon har tankarna på annat håll och inte ens märker något. Och det vill jag ju helst inte riskera, för då skulle jag bli skitbesviken!