På Mollys födelsedag hade pappan lovat att ta med henne ut på restaurang. På morgon sms:ade han henne och ställde in. Han sa att han låg på sjukhus, men det är så mycket lögner och skådespel att man inte vet vad man ska tro längre. Iallafall löste vi det med att gå ut vi fem i familjen istället. Hon fick välja vart hon ville. Hon valde kebabhouse ❤
Men ärligt, det är bedrövligt hur det är med den där mannen. Även Molly har slutat förvänta sig nåt. När hon kom hem med sitt första broderi från syslöjden för några veckor sedan gav hon det till Mattias. Det stod "pappa ❤" - och hon gav det till den som är alltid funnits där.
Usch va tårdrypande och samtidigt fint med Mattias.
SvaraRaderaHälsningar från den gråtmilda mamman/mormodern
<3 <3 <3
Vad tråkigt för Molly,men hon har ju er allihopa! Kramar Margarete! Hälsa alla godingarna!
SvaraRaderaTråkigt för Molly...jag känner igen det där alltför väl. Mina tre stora barns pappa har inte haft kontakt med barnen på flera år nu. När de hade kontakt var det alltid på hans villkor. Å så dessa jävla lögner...o löften...som aldrig kunde hållas. Å jag glömmer aldrig den gången de kom hem från ett julfirande hos sin pappa. Syskonen där hade fått slalomutrustning, utlandsresa, kläder, leksaker...och våra tre fick varsin chokladtomte! Liksom...nä...man saknar ord för såna puckon... Stor kram till Molly! (å en stor spark i arslet på såna föräldrar som behandlar barnen som dynga)
SvaraRadera