perioral dermatit

De senaste veckorna har Molly drabbats av en hudsjukdom i ansiktet som kallas för perioral dermatit. Det har varit skitjobbigt och jag har därför valt att inte skriva något om det. Men nu hoppas jag att hon snart är på bättringsvägen, och därför vill jag dela med mig om detta med förhoppning att det kan hjälpa någon!

För det första har det varit rätt svårt att få rätt diagnos. När jag äntligen fick höra vad det kunde vara, fick jag sjukdomen nedskriven på en lapp med uppmaning av läkaren att "gå hem och googla". Vilken idiot!!! Men jag gjorde som han sa, och nu äntligen börjar det klarna lite. Det som känns jobbigast är att det inte finns något botemedel som passar alla, och man vet inte vad i olika mediciner det är som botar sjukdomen. Man får alltså pröva sig fram - men det är klart, det känns inte så roligt när man läser att det kan ta flera år att bli av med...

Jag tror att Molly fått perioral dermatit efter att ha haft små utslag under näsan nu i vinter, som hon skulle dämpa med kortisonkräm enligt skolsköterskan. Med facit i hand vet jag nu att det bara gör saken värre, och visst: när hon slutade med kortison blossade det upp något fruktansvärt i ansiktet på henne. Röda sår runt munnen, näsan och ögonen. Varje kväll har slutat med gråt, och varje dag har börjat med en rädsla i bröstet över hur det kan ha spridit sig ännu mer under natten. Det har varit svårt att få henne att gå utanför dörren faktiskt, och jag kan förstå henne - det ser inte roligt ut. Man ska inte sminka sig när man har utslag heller, eftersom det gör problemen värre - men det är ju också ibland enda "räddningen" för att hon ska se någorlunda ok ut.

Nu har hon iallafall fått salva utskriven, finacea, som egentligen är ett aknepreparat och som gjort att huden blivit väldigt fjällig. Därför var vi tillbaka på Gripen igår, och fick en åtta veckors penicillinkur med Ery-max utskriven av läkaren. Detta gav naturligtvis magknip och illamående hela kvällen igår, men jag tror att det känns bättre idag.

Egentligen gillar jag inte tanken på att hon ska åta antibiotika i åtta veckor, eftersom det slår ut så mycket annat, men det känns inte som om hon har så mycket val. Dock finns det många huskurer som diskuteras på nätet, och tydligen ska det även vara effektivt att badda med äppelcidervinäger och göra ansiktsmasker av yoghurt med bakteriekultur. Helst ska man även äta detta såklart!

Många hävdar att sjukdomen kommer inifrån, att man har problem i tarmarna, och att det är därför det bryter ut hos vissa. Därför kan det vara en bra idé att äta probiotika, som bygger upp tarmarna. Man bör även undvika produkter som innehåller SLS - vilket knappt ens nämns i Sverige, men som verkar vara ett hett ämne i perioral dermatit-diskussionen i USA. Detta är en kemikalie som finns i många schampon, tvålar och tandkräm (det är den som gör att det löddrar), men som kan vara väldigt skadlig för huden och ögonen, samt även påverka kroppens hormoner.

Jag vill ju såklart göra det jag kan, så jag har beställt SLS-fritt schampo, balsam, tandkräm, ansiktstvätt och sminkborttagning. Jag har även köpt probiotika (såklart!) och havtornsolja, som ska vara bra att smörja in sig med. Koden DEP265 ger fem dollars rabatt på första ordern, som vanligt hos iherb! :)

Jag har även hittat ett märke som tillverkar mineralsmink som passar personer med perioral dermatit, så det har jag beställt till Molly som hon kan ha längre fram. Även när sjukdomen är borta ska man alltså fortfarande vara varsam med allt sådant, eftersom det har en förmåga att blossa upp igen om man en gång haft det.

Ah, ett långt och tråkigt inlägg för många, men som sagt - om det kan hjälpa någon är det definitivt värt att läsa!

Uppdatering finns att läsa här!