dear mama

Här är jag och två av de som betyder mest. Visst har jag min egen familj nu, och egna barn, vilket naturligtvis inte kan mätas mot något annat, men de här två. De har funnits med från dag ett. Pernilla och mamma. Jag vet inte om vi är så lika utseendemässigt. Är vi det?

Pernilla är den jävla idiot jag kan störa ihjäl mig mest på. Kanske beror det på att vi är just systrar. Vi är ganska lika som personer, men Pernilla är mer drama queen än mig. Mycket mer. Sen är vi ju från samma gamla zigenarfamilj, så man får ju acceptera ens öde. Men hon är fantastisk, Pernilla! I lagom dos. För vi bråkar som sagt. Men vi har oerhört mycket historia ihop såklart, och delar samma uppväxt.

Mamma behöver jag inte skriva så mycket om. Hon är ju en sådan självklar del i livet, men jag törs inte ösa på här för då ringer hon bara och grinar. Vi gillar fina ord. Och vi är rätt lika i sättet vi med. Mycket gråt blir det. Jag vet inte om det är sorg eller om vi bara är spröda.