love sis ❤

Pernilla och hennes familj har varit här i helgen också. Man kan tro att de kom ner för att umgås och fira födelsedagar, men i själva verket skulle de ner hit och hämta en hundvalp. En liten Jack Russel-tik, direkt från gatulivet i Las Palmas. Men såklart vaccinerad, chippad och kontrollerad av veterinär innan. En sån liten gullis!

Men iallafall så kan man säga att Pernilla var min räddande ängel i måndags, innan hon skulle hem. Love var halvvissen på morgonen - han fick stanna hemma med Pernilla. Min bil startade inte när jag skulle upp till uni - jag fick ta Pernillas. En lykta hade slocknat i bilen - Pernilla slet loss något bak i skuffen för att byta. Herregud vilken donna! Men nu har hon åkt hem. Och det är allt lite sorgligt att vi inte bor närmre varandra ändå.

uteliggarsystern

Det kanske allra bästa med London var att jag hade tid att hänga lite med min syster Pernilla. Jag har tre systrar, men hon är den enda som räknas helt och hållet egentligen eftersom hon är den enda som jag växt upp med.

Och det var alldeles fantastiskt skönt att hinna umgås, att hinna prata färdigt innan det står en unge eller två och drar i någon av oss. Det fanns heller ingen disk eller matlagning som bara låg och väntade på en, eller något tv-program vi var tvungna att se.

Även om vi bråkar en hel del när vi umgås för intensivt - hon är världens största drama queen och hon tycker att jag är alldeles för aggressiv - får man komma ihåg att man bara bråkar som mest med de människor man känner sig som tryggast med. Och det är så skönt att ha en syster, det är verkligen det, som delar allt och liksom vet vad man kommer ifrån. Det räcker med att jag ringer och suckar över något som mamma sagt och hon svarar "ååååh gud vad drygt, jag vet precis vad du menar!". Och hon gör ju det; hon vet precis. Man behöver inte förklara eller trixa eller tillrättalägga något. Vi vet vart vi har varandra och gillar varandra ändå. Även om hon såg ut som en uteliggare inne på Louis Vuitton, men jag förlåter henne för det.♥

(Och det kanske var därför vi barmhärtigade oss över uteliggaren utanför Sainsbury's; Pernilla kände nog någon slags tillhörighet med mannen.)

När jag blev gravid med Love, sa Mattias att "det finaste man kan ge ett barn är ett syskon", och jag kan inte annat än att hålla med. Det är faktiskt det bästa man kan få.

helgstäd

Dåligt blobbande i helgen, men det har sina förklaringar. Mattias systrar och deras respektive har varit här, och tillsammans har vi städat ut och flyttat pappans lägenhet. Allt gick väldigt smärtfritt - det här är ett gäng oerhört driftiga människor - och Jan är numera inkvarterad på ett boende för alzheimerssjuka. Vi träffar dessa människor alldeles för sällan, så det var väldigt roligt att vi hann umgås en del också!

sister bliss

Molly har en storasyster på pappans sida - den hon brukar åka och hälsa på i London på somrarna. Hon heter Gemma och har helt plötsligt blivit hela whooping tjugo bast. Vi har känt varandra så länge hon kan minnas. Och den här lilla snäckan har minsann dragit i barnvagn när hon var liten.

Klokare och finare tjugoåring får man leta efter alltså. Och visst är de väl lika!? Molly har faktiskt växt om henne under sommaren, men så är vi ju ett dvärgsläkte hela bunten också. När jag var tolv var jag längst i klassen av tjejerna. Men det stannade där! Nu är jag allra oftast den som är kortast.

Det är något alldeles speciellt med systerskap. Det behöver inte alltid betyda att man har ett blodsband, mer en ömsesidigt förståelse för vad man går igenom i livet. Det är också någon som alltid finns där för en, oavsett vad som händer. Det kan vara någon man umgås med varje dag, eller någon som man pratar med någon gång om året - relationen är lika kravlös och självklar ändå.

Jag har tre systrar men bara en som ligger mig riktigt varmt om hjärtat tyvärr (av olika anledningar), men jag hoppas och tror att Molly kommer ha ett likadant förhållande med sin syrra även när de blir vuxna.♥

plötsligt händer det

Äntligars ÄNTLIGEN var det dags för vinst i klassfotbollen! Ludvig gjorde en alldeles strålande insats som målvakt hela andra halvlek, och räddade många grymma skott. Barnen var såklart jätteglada... men jag tror faktiskt att det var vi föräldrar som var allra lyckligast eftersom vi alla kunde känna känslan av att äntligen ha vunnit efter så många förluster.

För Ludvig var det nog viktigast att morfar följde med och tittade den här gången, så det var extra roligt att det blev vinst just idag!

pokerkungen

Sen skulle vi visst lära göbben spela poker på kvällen. It's never too late, you know. Dessutom borde han hade det där med bluffande i sig, tänkte vi.

Nu hade vi alla förväntat oss att köra någon slags övertalningskampanj, eftersom pappa kan vara lite osocial ibland - men han hängde glatt på och var faktiskt kvar tills slutet, där han hamnade i en segdragen heads up med Pernilla (som vid det här laget var rätt överförfriskad och gamblade glatt). Och eftersom jag var den som åkt ut allra först, blev jag så sömnig så jag gick och lade mig mitt i den rafflande upplösningen.

(Dock var det inte oklart vem som vann fast jag låg nerbäddad, eftersom den lilla fyllekajan på nedervåningen högljutt skröt om vem som tagit hem potten!)

pappi sexti

Å anledningen till detta halvspontana besök av syster med familj, berodde naturligtvis på att vår pappa fyller år denna helg. Och inte vad som helst, utan sextio! Sextio år ja. My god. Han har åldersnojja han med.

Iallafall var han och Malin här igår kväll, och vi hade lite tur med vädret så vi kunde sippa en fördrink ute på balkongen. Sedan åt vi middag och efterrätt och ja, det hela var väldigt trevligt. Vi hade lagt ihop och köpt en videokamera åt honom i present, och jag tror att han blev väldigt glad. De ska på en månadslång resa till Australien i november så den kommer nog till användning.

finhelg

Här var det dåligt bloggat minsann. Men jag har haft fullt upp hela helgen! Vi har både börjat inreda Ludvigs och Loves rum, haft besök och firat en födelsedag.

Och fast det har varit tusen saker igång, har det varit en sån väldigt fin helg. Allra finast att hänga med bästa syrran! Tänk vad synd att vi inte ses oftare.

tut tut

Pernilla och hennes fina familj har varit här på en slags blixtvisit. Ikväll var höjdpunkten att vi tog med Elliot och Molly på drive-in bingo på I2! Trots att vi inte vann något var det ändå rätt så kul. Men det är onekligen ett särskilt klientel som hänger där. Gode gud och jesus vad vi helt plötsligt verkade normala där borta. Och helt lost. Vi fick fråga bilgrannen om hur det skulle gå till med nån slags extra minibingo eller vad det nu var.

Sen hade vi en himla tur också, som träffade mammas bästis som donerade tre duttpennor till oss ovana bingospelare som bara hade med oss tuschpennor!

klipp klipp

Efter att ha legat i princip sömnlös en hel natt, dels på grund av ett pulserande öra men framförallt  tack vare regn- och åskvädret som har varit så kraftigt att hela huset skakat, har vädret nu slagit om och bjuder på strålande sol.

Och här har vi haft klippstuga på förmiddagen! Love fick en urkonstig frilla efter att jag råkat klippa honom med en för kort inställning med maskinen - mitt på huvudet såklart! - men jag tror att jag har räddat det så gott det går. Fast på den här bilden ser ju båda för jävliga ut i barret, men det beror på att de är nyduschade och håret är blött och ligger kors och tvärs.

Nu ska jag styra upp lite, väcka Molly och Elin, och förbereda inför Pernilla & co's ankomst. Vi har träffats mycket den här sommaren så det finns en risk att vi överdoserar. Men innan kriget bryter ut så gillar vi läget! Och kusinerna är väldigt glada över att träffas.

wiiiiieee!

Jodå, hon kom hem igår. Landade på Arlanda fem minuter innan utsatt tid och möttes av det tunga gråtartilleriet. Och hon var fin och ljuv och alldeles underbar, som vanligt, men hjälp vad stor hon är! Jag hade nästan glömt att vi typ är lika långa nu.

Sedan satte vi oss i bilen och åkte raka vägen till kussarna i Gävle. Och där grillades det och spelades tv-spel och mystes hela kvällen. Vi avslutade dagen med att sitta uppe till halv två - jag, Pernilla, Oliver, Elliot och Molly - pratandes om livet och pubertet och allt som händer. Så hemskt roligt, och viktigt!

Och bilden jag bjussar på är tagen på Pernillas terrass. Där jag liksom svingade ut lite lätt och ledigt i Pernillas onepiece. Kanske mitt hatklädesplagg ända fram till igår - och jag satte på mig den mest för att chockskada Mattias - men hjälp så skön den var! Och ni ser ju hur glad jag är över upptäckten. Men mest av allt är jag glad över att ha min familj samlad igen. ♥

dear mama

Här är jag och två av de som betyder mest. Visst har jag min egen familj nu, och egna barn, vilket naturligtvis inte kan mätas mot något annat, men de här två. De har funnits med från dag ett. Pernilla och mamma. Jag vet inte om vi är så lika utseendemässigt. Är vi det?

Pernilla är den jävla idiot jag kan störa ihjäl mig mest på. Kanske beror det på att vi är just systrar. Vi är ganska lika som personer, men Pernilla är mer drama queen än mig. Mycket mer. Sen är vi ju från samma gamla zigenarfamilj, så man får ju acceptera ens öde. Men hon är fantastisk, Pernilla! I lagom dos. För vi bråkar som sagt. Men vi har oerhört mycket historia ihop såklart, och delar samma uppväxt.

Mamma behöver jag inte skriva så mycket om. Hon är ju en sådan självklar del i livet, men jag törs inte ösa på här för då ringer hon bara och grinar. Vi gillar fina ord. Och vi är rätt lika i sättet vi med. Mycket gråt blir det. Jag vet inte om det är sorg eller om vi bara är spröda.

grattis maggis

Idag fyller min svärmor år! Igår var vi hos henne i nya lägenheten och firade lite. Plantering till balkongen, presentkort och sommartårta med blåbär, vaniljkräm och choklad.

östersjögalej

Mmmmm... man bör redogöra för båtresan oxå.

Utsikt från vårt fönster i hytten (eller hotellrummet, som Love sa)

Molly och mormor

Godisbingo in action

I lekrummet...

... och så lite klätterväggsklättring på det va

Mormor kom just på att hon är höjdrädd. Så då passar Ludvig på att försöka knuffa ner henne från våningssängen.

Barnen spelar bort alla pengar.

Ända tills det ofattbara inträffar!

Högsta vinsten!

Och en gång till!

Å sen så badade vi visst lite oxå.

Mycket trevlig resa. Tack mammi!

bröllopsrapport

Okej. I lördags var vi alltså på bröllop. Min fina, underbara syster skulle alltså gifta sig med sin tio år yngre toyboy. Man kan skriva så, för det är fint. Han är levnadsglad och positiv på ett sätt som man inte ser så ofta hos 30-plussare. Iallafall inte hos män.

Och det blev såklart en gråtfest utan dess like. Gråter en, gråter alla. Tänk på alla dessa stackare som fått den där förkastliga gråtgenen. Jag och mamma grät mest. Molly, Oliver och Elliot snörvlade sig igenom hela vigseln. Simon grät. Pernilla grät. Pappa försökte desperat få upp kleenex-förpackningen för att torka tårarna. Love stupade också. Simons föräldrar var lite mer behärskade, men lite tårar lyckades även de klämma fram.

Och festen var helt galet kul! Ett helt smörgåsbord med brats i alla dess former. Ja hjälp vilken underhållning! Jag har gjort ett album på facebook som även är öppen för allmänheten, och där kan man se mer bilder om någon är intresserad. För jag orkar inte trixa med det något mer nu.

fylleblobb

Håhåhå, så hade plötsligt Pernilla gift sig. Jag är nyss hemkommen från festen och är ganska packad. Jag har frotterat mig med en hel påskparad av brats. Herregud ja. En helt annan generation eller nåt. Böhööööö. Rapportering kommer imorrn. Nu ska jag sova bredvid snarkningen. Adios då!

håriga damen

Vi har en sån himla trevlig eftermiddag. Jag har varit iväg och jobbat och är trött. Jag halvligger i soffan när Ludvig kryper nära intill mig. Solen skiner in på hans småpojksansikte, och jag ser hur han har pyttesmå fjun på överläppen. Jag svämmar över av kärlek och tänker att han aldrig får åldras en dag till, ta inte någonsin det här ljuvliga barnet ifrån mig. Ludvig ser att jag blir tårögd.

Ludvig: Varför är du ledsen, mamma?

Jag: Jag är inte det, jag bara... jag tänker att du är så härlig. Och så fin! Snart så har det sagt vips! och du har blivit vuxen. Då kommer du ha mustasch och så vet du.

L: Jag vill inte ha mustasch!

J: Men alla killar får det när de blir stora.

L: Men jag vill inte!!! Sluta säg så där!

J: Du vet ju att pappa rakar sig i ansiktet varje morgon, för han vill ju inte ha mustasch han heller. Men man får det ändå när man blir vuxen.

L: Då får du med det!!!

J: Nej, tjejer får inte det.

L: Johoo!

J: Nej. Jag är ju redan vuxen och jag har ju inte mustasch.

L: Men du får det när du blir gammal! För Pernilla har ju det!

Hoppsan! Musche eller ej, hon är snygg som få! Speciellt efter att hon gått igenom lite kärleksfull retuschering i Picnik.

valentin

Jag har tillbringat hela dagen med att skriva ett arbete om könskonstruktioner. Jag vet knappt hur man stavar det, men intressant är det.

Vi ska väl fira idag, tänker jag. Kärleksdagen idag då. Och så fyller ju mamma år också. Hon gillar inte det. Framför allt ogillar hon tanken på att vi ska komma förbi på fika när det passar bäst. Nej, alla måste samlas samtidigt. Hon menar då sig själv, min familj och Martin. Detta är viktigt. Det är alltså inget öppet hus eller så, för det är mer än hon klarar av tydligen. Hon lockar oss tillåmed med middag. Och då säger jag såklart ja.