håriga damen

Vi har en sån himla trevlig eftermiddag. Jag har varit iväg och jobbat och är trött. Jag halvligger i soffan när Ludvig kryper nära intill mig. Solen skiner in på hans småpojksansikte, och jag ser hur han har pyttesmå fjun på överläppen. Jag svämmar över av kärlek och tänker att han aldrig får åldras en dag till, ta inte någonsin det här ljuvliga barnet ifrån mig. Ludvig ser att jag blir tårögd.

Ludvig: Varför är du ledsen, mamma?

Jag: Jag är inte det, jag bara... jag tänker att du är så härlig. Och så fin! Snart så har det sagt vips! och du har blivit vuxen. Då kommer du ha mustasch och så vet du.

L: Jag vill inte ha mustasch!

J: Men alla killar får det när de blir stora.

L: Men jag vill inte!!! Sluta säg så där!

J: Du vet ju att pappa rakar sig i ansiktet varje morgon, för han vill ju inte ha mustasch han heller. Men man får det ändå när man blir vuxen.

L: Då får du med det!!!

J: Nej, tjejer får inte det.

L: Johoo!

J: Nej. Jag är ju redan vuxen och jag har ju inte mustasch.

L: Men du får det när du blir gammal! För Pernilla har ju det!

Hoppsan! Musche eller ej, hon är snygg som få! Speciellt efter att hon gått igenom lite kärleksfull retuschering i Picnik.