glassigt

Tänk att det har varit så fint väder hela dagen. Jag har vädrat och lyssnat på fågelkvitter och tacksamt tagit emot solstrålar genom fönsterrutan.

Så bestämde jag att vi skulle gå en promenad i solskenet. Och stanna och ta en glass.

När vi kommit halvvägs hade vi nästan blåsit bort. Jag dog nästan av kylan. Ludvig astmahostade och Love var knallröd om kinderna. Molly hade stelfrusna fingrar, och jag borrade ner hela ansiktet i halsduken. Så istället för att gå tillbaka, fick Mattias gå och hämta bilen. Å då blev det en tur i dt:n istället så vi slapp gå ut och frysa mer. Älska Donken.