Fattar inte varför bilderna blir så fula nuförtiden. Pixlade och urkonstiga - utan att jag ens orkar göra nåt åt det. Jag har ingen lust att blogga heller. Det känns så... 2008, kanske. När jag började. När jag hade en liten skrik-Love. Nu sitter jag här 2012 alldeles grå i håret av torrschampo men med en lite mer organiserad tillvaro.
Så bra det kan bli i alla fall. Molly börjar sjuan efter sommaren. Ludvig börjar få en härlig tweenieattityd och Love kör sitt eget race som vanligt. Jag ber till alla gudar att livet ska visa sig bli bäst för de här barnen. Om inte annat så älskar jag dem villkorslöst, oavsett.
Och med det sätter jag punkt för den här bloggen så länge. Jag kommer säkert tillbaka. Så fort jag tagit en ordentlig paus så får jag en okontrollerad lust att skriva igen. Inte för att roa någon annan, utan för att jag vill spara mina minnen från livet. Man minns det på ett annat sätt när det finns nerskrivet. När man tänker att den där hösten var för jävlig kan man blicka tillbaka och se att det fanns många ljusglimtar ändå.
Nu finns det ju många andra sätt att hävda sig på. Och filtrerar tillvaron genom både selektivitet och fina filter på instagram. Där kan ni följa mig vidare under lifeofmaria . Så jag säger hej och puss så länge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Här kan du lämna en kommentar eller ställa frågor. Frågor som ställs här, får också svar här! :)