Den stora indiern ville gärna tro att vi var från Argentina, eftesom vi var "blonda, hade gröna ögon och var snygga". Eventuellt kunde han sträcka sig till att Bizzy var Danielle från Tennessee och jag var Shannon från Alabama. Han sjöng karaoke varje kväll, och eftersom han gärna ville att vi skulle komma och kolla gav han oss ett litet smakprov klockan 07 på morgonen. Indiern hade även en bror som bodde i Orlando men pendlade till Tampa, fick vi veta. han tjänade visst mycket pengar också.
Killen i mitten var utvecklingsstörd på något sätt. Han ville inte rekommendera vilken sås jag skulle ha på Mattias rostbiffsmacka, eftersom "he didn't eat meat, and if he would recommend something and I didn't like it, it would be his fault for making me dissappointed". Han var gravallarlig hela tiden. Han ville inte heller vara med på kort helst. "Oh, but you're gorgeous," kvittrade jag så ställde han upp iallafall.
Vem som tog kortet? En tysk pojkkund (ett 'psycho', enligt Bizzy, för hon kan se sånt) som kom efter oss, och bara blev helt nonchalerad eftersom personalen hade så himla viktiga saker att prata med oss om.
Sen så hade vi en tre äpplen hög liten frukostmänniska på hotellet i Orlando, som trodde att jag och Bizzy var från Argentina han med, för "oioioi, the girls are beautiful" och så smackade han lite med munnen. Han passade att heta Jorge, tyckte vi, uttalandes HORRGE såklart. Jorge hade varierande halsband med olika kors. Och så var han väldigt trevlig. Jag och Bizzy ville gärna ha varsin fin liten latinoflickbebi med hem, komplett med små örhängen och rosett i det mörka lockiga håret, så vi funderade ett slag på om inte Erbino (som han faktiskt hette, visade det sig!) skulle kunna få befrukta oss på något sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Här kan du lämna en kommentar eller ställa frågor. Frågor som ställs här, får också svar här! :)