kära bizzy

Varför är det här med vänskap så svårt? Jag får en klump i magen när jag tänker på uppväxtens alla jävla konflikter och backstabbande. Jag var ju inte bättre själv såklart, men fy faaan vad det är jobbigt att växa upp.

Och varför ska det alltid vara sådan rivalitet mellan tjejer? Man är i ständig tävlan mot varandra på något sätt - istället för att backa och stötta varandra. Det är så himla märkligt.

Jag tänker att det iallafall blir lättare i vuxen ålder, när man mer hittat hem. Man vet vad man vill ha och vad man värdesätter hos en vän. De vänner man får i vuxen ålder kan många gånger ha bättre kvaliteter än de som liksom bara hänger kvar från när man var liten.

I mitt eget fall umgås jag inte direkt med några från när jag var "ung". Dels faller ju en del av umgänget bort när man går vidare i livet och - som jag: får barn tidigt - men andra försvinner obemärkt längs vägen. Jag har några kvar som jag vet är hundraprocentiga, även om jag inte träffar dem speciellt ofta så vet vi ändå vart vi har varandra. De flesta som jag umgås med idag har jag lärt känna i vuxen ålder, och det är många som visat sig bli väldigt fina vänner!

Bizzy är en sån. Vi lärde känna varandra eftersom Mattias och hennes fästman Bosse är kollegor. Men det har växt fram senaste åren, och idag är hon väldigt viktig i mitt liv. Hon är smart, snäll och rolig. Vi har samma typ av humor och skrattar åt samma saker. Vi gillar att shoppa och festa ihop. Vi gillar liknande musik och filmer. Vi kan prata om väldigt allvarliga saker och känna empati. Och så fin tillsammans med Bosse, att de kompletterar varandra så bra. Dubbel jackpot med båda, alltså! Ja, hon är lite som en soulmate på många sätt.

Och nu kommer hon läsa det här och svimma, för jag har nog aldrig uttalat det på det här sättet förut (även om hon säkert fattar det ändå!), men fan vad bra hon är! Jag är så tacksam för att man hittar så fina vänner nära inpå.