Hemma hos oss är det hejbaberiba från 05.30 och framåt varenda jävla dag nuförtiden. Det spelar liksom ingen roll när ungarna lägger sig - Ludvig är uppe långt innan tuppen och drar med sig de andra barnen också, idag i form av både Love och Alva. Sen kan man ju säga att det blir väldigt mycket mer tjafsigt också när alla egentligen är rätt trötta.
Och Molly är hos Gemma - ja, det blev visst bara syrran som kom hem från USA; pappan hade bestämt dig för att stanna lite till (fast det hade han liksom glömt att berätta, trots att han tidigare i veckan lovat filmkväll nu i helgen). Jag blir galen på den här typen av envägsrelation där han bara kör sitt race och väntar sig att alla ska anpassa sig efter vad han är sugen på just nu. Men sen har han mage att fråga varför Molly inte åker dit knappt alls längre...? Känner man sig aldrig prioriterad kan man ju förstå det, tänker jag. Och det är ju väldigt lätt att säga att man älskar någon - men visar man det aldrig så är det inte mer än tomma ord.
Sedan så tänkte Mattias och jag att det vore lägligt att vi två skulle passa på att bli skitovänner också. Ännu en jävlafuckingkukskitlördag. Jag stänger in mig i ett rum snart, och låser dörren och slänger bort nyckeln alltså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Här kan du lämna en kommentar eller ställa frågor. Frågor som ställs här, får också svar här! :)