I måndags morse åkte jag och Molly alltså till Stockholm. Vi gick i lite affärer och sedan hängde vi en stund med Fredrik på hans jobb (fastän han inte hade tid egentligen!). Men vi skulle sova hos honom och behövde lämna vår övernattningsväska, så han fick stå ut.
Efter lite dividerande och liveuppdateringar om Justins whereabouts åkte vi till kaoset utanför Grand Hotel för att få en lite glimt av honom. Förhoppningsvis!
Men icke. Han lyste med sin frånvaro och efter att förgäves stått bakom ett kravallstaket på helspänn så fort någon balkongdörr öppnades på hotellets övre våningar, gav vi tillslut upp och åkte ut till Globen istället. Där Molly köpte Bieber-grejer för 1300 kronor (gulp!). Och så mötte vi upp Elin och Maja och deras mammor.
En och en halv timme efter att förbandet slutat spela behagade Justin komma ut på scenen. Då hade vi, och väldigt många andra, tröttnat rätt rejält - vilket iofs var bra eftersom det gjorde att jag var mer i tugga-fradga-stadiet över den där snorungens arrogans än i det gråtmilda stadiet.
Och OK, så här efteråt kan man summera konserten på följande vis:
+
Han kan dansa. Han är riktigt bra på det.
Det var en bra show.
Det var oerhört maxad stämning med alla hysteriska/euforiska tjejer.
-
Det var oerhört dåligt ljud. Vissa låtar hördes hans sång knappt alls.
Han var oerhört blasé och trött, sa inövade repliker utan någon känsla alls.
Han log inte en enda gång, eller spred glädje tillsammans med publiken.
Han älskar sig själv så mycket att det är smärtsamt att se.
Men det är klart. Jag är 33 och inte 13. Och han hade lika gärna kunnat stå rakt upp och ner och läst ur telefonkatalogen och alla småtjejer hade varit lika lyckliga ändå. Så jag är väl kanske inte rätt typ av recensent.
Skönt att det funkade och att tjejerna var nöjda!Kram
SvaraRadera